Fiiiabjorklund

Ja va ska man säga, jag älskar min Johan. Jag kan nog lova att jag aldrig kommer att älska en annan människa lika mycket som jag älskar honom (okej, våra barn :p).
Men, jag är ingen romantiker, jag är ingen kärlekspoet. Problemet är att jag älskar honom så jäkla mycket och männskligheten har inte uppfunnit ett ord som kan beskriva våran kärlek.
Men det är Johan som jag vill flytta ihop med, det är Johan som jag vill gifta mig med och det är Johans barn jag vill föda. Ja kort sagt kan man säga att det är jag och Johan för alltid.
Så mycket fint som jag har fått uppleva med den grabben...
Och visst bråkar vi, oftast är det nog mitt fel, förlåt min älskade för att jag kan vara hämsk ibland, jag brukar börja gråta för att jag blir så fruktansvärt arg på mig själv, för att jag startar ett bråk som oftast är helt onödigt. men bråk behövs, bandet mellan mig och Johan blir bara starkare och starkare, mycket tack vare bråk.
Som sagt, hur ska jag kunna förklara min kärlek. jo kanske såhär:
Johan, jag lovar dig, lovar, att jag ska bära vårat barn för det är hos dig som jag kommer att stanna. Det kommer att vara du och jag för alltid, jag lovar.